Ordens makt

Ord. Små signaler. De kan plötsligt segla upp och förpesta det offentliga rummet, för att sedan helt försvinna. De kan ha flera innebörder eller ändra innebörd. 

   I Vallentuna kommun har man till exempel ersatt ordet medborgare med ordet kund. Radioprogrammet Språkets professor i P1 förklarade nyligen omöjligheten i just det fenomenet. Vad ska vi då kalla en kund?

  Många vet att vissa ord får oss att mentalt ändra riktning, däribland politiker och strateger. Vad händer om det bara är smarta kampanjer som får oss att ändra innebörder av ord? Vissa ord kan t. o. m successivt göras demokratiskt rumsrena, trots att de dånar av fascistisk historia. Det gäller att alltid kolla avsändare.

Att vara ung och radikal, har till exempel känts okej att säga, men idag associeras ”radikal” ofta med någon som väljer att kriga för en terrorgrupp.

    Historiskt har ordet hängt ihop med vänstersinnad reformvänlighet och iver, men även förknippats med frihetsfrågor, inte sällan bland liberaler i Sverige. (Liberalernas danska systerparti, lämnade t. ex sitt reaktionära moderparti Venstre och la till det piffiga Radikale till Venstre, för att signalera lite fart. Att högern heter Venstre i Danmark är en annan historia…).

    Att säga ”Nä, nu gör vi något radikalt: vi målar vitt i vardagsrummet!” kan såklart inte liknas med att begå terrorbrott. Få skulle tveka om det. Men vad innebär radikalism, egentligen, och hur ska radikalisering motverkas?

Liberalerna i Vallentuna vill få med just den typ av formulering i den nya kommunplanen. Vilken typ av radikalisering som ska förhindras, nämns inte (luddighet är typiskt 2016). Betyder det att vi ska spionera på varandra? Eller att unga vänsterveganer ska hindras äta viss kost? Innebär det kanske att man sätter stopp för en liten, ivrig, liberal reform? Nej, såklart har vi fattat vilka det gäller. Eller. Har vi det?

    Begreppet ”våldsbejakande extremism” ger en tydlig beskrivning av vad man bör motverka i vår kommun och bör hellre användas, istället för luddighet. Nej, att vara radikal är inte synonymt med att vara våldsam extremist.

Om för mycket tid (och pengar) går åt till att erövra (eller misskreditera) motståndarens begrepp, och på tok för lite ägnas åt samtal kring radikala, vitala idéer, kommer ingen orka lyssna på politiskt luddiga kampanjkrumbukter i framtiden. Det är jag nästan säker på.

      

”Om det man inte kan tala, därom måste man tiga”, sa Wittgenstein. Vi behöver alltså söka använda samma tolkning av begrepp som den vi vill försöka förstå. Nu, när vi blir mycket äldre i högre utsträckning, lär begreppstydlighet bli ännu viktigare. Olika generationer tolkar in vitt skilda innebörder i samma ord, där den senaste tolkningen av någon anledning alltid ska gälla som den bästa….    

    Det här borde engagera oss, men nej. Ord ska vägas på guldvåg, sägs det, men vi är faktiskt numera helt värdelösa på att kolla vikten av det som slarvigt fladdrar ut när vi öppnar munnen, ut i cyberrymden, och till varandra.

Att medvetet förskjuta ords betydelser skapar förvirring. Ständiga omtolkningar av värdeord gör att vi kommer missuppfatta historien, men även ge felaktiga signaler av att det inte finns skillnader i politiska ståndpunkter. Men det gör det visst. 

Kund är absolut inte samma sak som medborgare.

   

 (För den som gillar att veta: Radix, det latinska ordet betyder rot, som ordet radikal ursprungligen kommer från )